Mötesplatser i och runt Sävsjö
Marknadsdag. De flesta hästskjutsarna har ersatts av lastbilar och bilar. Jungs, byrån, Elwings, Köpmangatan. Bilden är från omkr. 1930.
Vi möts och vi skiljs ibland utan tårar. Träffa våra medmänniskor vill vi gärna. Tidigare var vägskäl, mjölkbryggor, handelsbodar och gathörn självklara mötesplatser.
I det gamla Sävsjö var Politiska knuten, bommarna vid järnvägsövergången och Stora torget arenor där männen löste världsproblemen och utbytte insides nyheter långt före , men lika snabbt som, Wikileaks.
Även kvinnor har haft behov av att läcka. Kanske blev det i mjölkaffären eller på Wennbergs över en kopp kaffe.
Vad har vi för mötesplatser idag? Pressbyrån har ersatt stationshuset som platsen där de som är på väg bort eller de som stannar hemma möts. På väg till kontinenten via Alvesta kan man behöva en mugg kaffe eller en tjock grillad med senap. Ja, men man får inte glömma, här säljs tidningar också. Har man tur kan man hamna bredvid Stina A. (Sävsjös stora korsordsvinnare), vid tidningsstället. Här tampas vi i all vänskaplighet om Svenska Dagbladet för dess fredagsfläta. Vi har apoteket och vårdcentralen. Men där finns ett socialt hinder. Man håller gärna en nysnings avstånd till de snuvigaste, så där kan knappast några hemligheter utbytas.
Lattemammorna har ju gett nytt liv åt våra konditorier. Men de breda pojkarna har kvar greppet om sina platser vid 10- kaffet på Melins. Då skulle man vilja vara en fluga på väggen och lyssna. Fredagar kan man hänga på Kamelen, över en kaffe med tigerkaka. Så mycket kunskap, erfarenhet och värmande gemenskap som ryms innanför dessa väggar några förmiddagstimmar! Man får verkligen skärpa sig för att komma ihåg att lokalen en gång låg vägg i vägg med Sörensens kylrum som var en sval plats för leverpastej och isterband.
Den morgonpigge har redan före kamelkaffet hunnit avverka torgrundan. Med naturligt krokiga gurkor och purjolök i famnen byter vi middagstips och nickar åt bekanta i vimlet. Försäljaren försöker lära oss bedöma mognadsgraden på ananas och avokado. Men det är lite som att kasta pärlor, då det, mellan stånden, väller fram sävsjöbor som måste identifieras.
Lite udda träffpunkt är Återvinningsplatsen, men för att riktigt få rå om varandra en längre stund måste man ställa sig i kön på Flishult. Den i särklass bästa och mest ombonade mötesplatsen är Sveriges bästa bibliotek, Storgatan 2. Vi börjar med tidningsprassel i förmaket redan kl 9.00 för att sedan dra oss in i sällskapsrummet och välja ut en bekväm stol, med utsikt mot entrén Detta för att ha full koll på dirigenten Jan E. som skickar ner en kund i källarens arkiv samtidigt som han svarar i telefonen och ger boktips till något barn.
Hur många hissar finns det i Sävsjö? Enligt säker källa lär den äldsta finnas på Sanatoriet (Ljunga park)*. Hissen hör ju till de påtvingade mötesplatserna. Besvärat tittar man i taket eller på sina tåspetsar eller stirrar oseende rakt fram och sedan det befriande leendet när man släpps ut.
Ett liknande fenomen är att mötas på en skogsstig. Hur smal skall den vara för att man skall känna sig manad att hälsa?
Vi har också möten där gemensam fiende förenar. Tidigare var det järnvägsövergången nu är det övergångsställen eller när man söker skydd under någon markis för att komma undan ett skyfall.
En hädisk men inte främmande tanke slår mig. Varför inte öppna en kaffestuga i anslutning till kyrkogården? Där står vi i blåsten, oftast tunnklädda eftersom tanken var ett kort besök med en bukett. Men besöket blir ofta långt, väldigt långt. För här möts gamla klasskamrater, arbetskamrater och grannar. Platsen inbjuder till reflektion över livet och åren som gått. Många har inte haft någon att filosofera tillsammans med på länge. Så varför inte en liten enkel servering med varm dryck och en sittbänk?
Inger Högberg