Min pappa Hacko
Ett personporträtt av Inger Högberg i samband med Sävsjö Hembygdsförenings årsmöte 30 mars 2011.
Min pappa som jag fick leva med i 56 år. Mest i Göteborg men med Sävsjö som ständig följeslagare.
Journalist som skrev under signaturen Hacko.
Jobbade på Smålands Folkblad, Ny Tid i Göteborg och Göteborgs Posten. Från 60- talet fram till sin död 1999 medarbetade han i Smålands Dagblad under signaturen V.E.Modig. Riktigt fyndigt.
Artur Gustaf Bernhard Högberg f 1904 den 20 augusti. Många och ståtliga namn var den rikedom var man kunde ge sitt barn. En vecka i augusti gick hela kvarteret Trekanten i festrus. Helena Ekwurtzel hade namnsdag den 18:e, pappa Högberg , Anders Magnus namnsdag den 19:e och den 20:e Bernhard, både namnsdag och födelsedag för Hacko och den 21:e var det mamma Josefinas tur.
Föddes i Jerusalem som Gustaf. Signaturen Hacko, härrör från att han som 2-3 åring föll ut genom ett fönster på Jakobsgatan eller om det var Tegnérgatan(kanske ett hörnhus?) För att bedöma skadorna frågade man vad han hette. Lille Gustaf svarade frankt: Hacko Hammar. Så var det klippt.
Familjen flyttade ganska snart till Köpmangatan 6. Först på nedre botten, där det senare blev Josefinas affär. Många berättelse från uppväxten i Trekanten.
Yrken som fascinerade oss barn. Garvare, hökare, skräddare, nåtlerska, bagare och omlastare. Alla dessa namn. Vi kan väl ta kvinnorna - de fanns ju närmast barnen. Maria Kyrk, Helen Ekwurtzel , Emma Lomell, fröknarna Malmqvist och Sockerklara med polkagrisarna, godast när de var snurrade runt dörrhandtaget.
Pappa Anders med rötter i Fröderyds gruvor . Hans far körde skiffer till Sävsjö. Hotellvaktmästare på Stora Hotellet. Tog emot gäster vid tåget i fin mössa. Nyligen hittades ett foto från hemmet på Köpmangatan. Stor vit duk med palm i bakgrunden. Enda fotot på farfar Anders utan sin mössa. En mager man som plikttroget gick över torget till sitt arbete.
På detta hotell träffade han Josefina född Ryd i Skärstad, som kommit till Sävsjö för att tjäna på Stora hotellet. Här möter hon Anders, vaktmästaren med guldbokstäver i mössan och en spelemans sinnelag. Kanske var det denna huvudbonad som inspirerade henne att starta hattaffär. En mycket stark kvinna. Entreprenör, som drev sin butik för mode och tapisseri, lärde upp modister och fostrade sina barn.
Det var fyra barn Högberg som gick på barnkalas och åt änglamat, köpte julklappar på 15 öresbasaren och lekte med detta myller av ungar som fanns på denna barnrika gata. De lekte, omgivna av dofterna från Wassens bageri, skomakeriet, frisören och garveriet. Lekkamraterna hette Sättergren, Malmqvist, Trolle och Ek. På den tiden kunde barn ganska tryggt vistas på kullerstensgatan, bara man höll undan för åkarkamparna. Syskon Doris gift Dalborg. Jobbade en period på Franzens möbler på Köpmangatan. Sigurd präst i Malmö och Maria (Maja) som tog över affären.
Efter grunderna hos fröken Wide och lärare Schultz blev det studenten i Jönköping och klasskamrat med Alf Henriksson. Att en arbetarpojke från Sävsjö tog studenten var väldigt stort på 20-talet. Gick med studentmössan på hela sommaren.
Åkte till Lund för att studera till präst , en mors dröm. Återvände inte som präst men som socialdemokrat.
Tillbaka i hemstaden, men inte som präst. Något slokörad. Jobbade på bank , inte så länge men nog för att lägga sig till med en snitsig namnteckning. Tjänstgjorde som informator för prästens barn i Stockaryd och barnen Tobias Carlsson.
Radskrivare för Smålands Folkblad från 1928, 5 öre raden. Gällde att skriva långt. Kommunreferat - då hette det municipalfullmäktige - i kåserande stil. Allmänreporter.
Träffade sin blivande hustru Ebba, den andra starka kvinnan i hans liv. Sjuksköterska, uppvuxen på Norragården i Torset. Tryggheten som krattade manegen för pappa. Dotter till Josef Petersson och hans hustru Maria. Att vara barnbarn till Josef och Maria och med en pappa född i Jerusalem, känns som något speciellt.
1942 Jönköping. Jobb på Smålands Folkblads huvudredaktion och Sveriges radio. Med Christina i bagaget.
1946 bar det av till Göteborg för nytt jobb på tidningen Ny Tid. Nu med ytterligare bagage då undertecknad hade kommit till världen. Första bostaden var Ny Tids lunchrum vid Järntorget. 2 döttrar blev 3 när Cecilia föddes 1948. Jag minns doften och stämningen på redaktionen och sätteriet. En blandning av gammal korkmatta, gult klister, dammiga tidningslägg, bly och rökande svettiga journalister. Hacko skulle åstadkomma ett kåseri per dag, 6 dagar i veckan. Han ansvarade också för den lätta sidan Sol och Sälta, vilket gjorde att han efter middagen gick tillbaka till tidningen och ”bröt sidan”. 1963 lades Ny Tid ner ett vanligt öde för en socialdemokratisk tidning. Anställdes på GP som kåsör och ansvarig för sidan Världens gång från 1964. Starkt att vid 60 års ålder byta arbetsplats.
Radiokåserier. Var Sveriges radios representant i Jönköping. I Göteborg blev det ett radiokåseri varje år, en bit in på 50 talet. Den småländska dialekten klingade då så skönt och kultiverad ut i etern. Midsommarafton 1949 kunde man lyssna på Lokalredaktören, ett kåseri som beskriver hur staden vaknar runt Stora Torget i Sävsjö. Publicerades också i Hörde ni.
Hemmet. Onsdagar hade pappa ledig eftermiddag, någon annan bröt väl sidan . Då blev det en runda till Epa med alla härligheter och bakelser. Så gott som ett kåseri om dagen, vi kände plikten att inspirera pappa eller ge honom uppslag att använda. Vi tre systrar byttes vid. Så småningom kom taxen Adolf och hjälpte till. För benägen anmälan, stod det i de flesta av våra sagoböcker. Recensionsexemplar då detta också ingick i redaktörens uppdrag. Pappa Hacko var slagfärdig och rolig även till vardags och förmedlade en stark känsla för människor, särskilt sävsjöbor.
Morgon på Guldheden. Mamma Ebba jobbade natt. Så det var vår far som hade morgonjouren. Mjukstart med levande ljus och mild röst. När vi gick ut genom dörren hade vi pappas ord ringande i öronen att vi var vackra och intelligenta. Verkligheten hann snabbt ifatt oss runt knuten. En journalist är proffs på intervjuer. De pojkvänner vi släpade hem blev djupintervjuade . Några återkom aldrig!
Somrar. Familjen vände havet och måsarnas skri ryggen. Det blev Höjden, torp under Uppåkra, Målen, Torset och Kusås i Hjärtlanda som blev våra sommarparadis. Hos Axel Holm (som finns med på årets DVD), såg Hacko sig som dräng. Det finns nog inget hölass som tog så lång tid att fylla och tömma. Hacko var nog inget större jordbruksstöd. Men mycket blev sagt.
Bilen. En dovhjortsbrun Amazon dök upp i familjen. Hacko tog aldrig körkort men styrde och bromsade från passagerarsätet. Någo som satte kärleken på hårt prov.
Utlandsresor. Ebba och Hacko reste mycket sedan flickorna flugit ur boet. Rom, St Petersburg, Paris, Kreta, Skottland, Portugal och Rumänien. Det han helst berättade om vid hemkomsten, var de sävsjöbor han mött på dessa resor. Kåsörens talang är att se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Guldheden blev småstaden i det stora Göteborg. Hans sätt att skriva var lågmält. Man slog sig inte på knäna och skrattade. Det inbjöd till ett småleendet av igenkännande.
Sävsjös Kulturstipendium gladde och smickrade honom.
Prologen 1946/47 ett imponerande mästerverk.
Orden. Han överöste oss ej med pälsverk och diamanter. Gav oss orden och att de kan vara njutningsmedel och goda att suga på. Exempelvis gick han klädd i dressinggown, kragskyddare och blazer. Han ansåg att bildad är bara den som bryter en lans inte drar den.
1992 blev han änkeman, fick börja svara i telefonen och ta på sig ansvar för krukväxterna. Uppdrag som han tog på största allvar. En mager man som var ett känt inslag i gatubilden.
Döden. Ett avspänt förhållande till döden. Varje söndagsmiddag avslutades med genomgång av hur begravningen skulle gå till. På måndagen kunde han gå och beställa en måttsydd kostym på Ströms, ett tecken på framtidstro. Han har sin grav på Vallsjö kyrkogård. Som smålänning valde han att kremeras i Göteborg och urnsättas i Sävsjö. Skrev sitt sista kåseri några månader före sin död, till Smålands Dagblad.
Blev 96 år. Slapp långvården som han, i en radiointervju med Peder Losten, sa sig frukta. Avled efter ett par dygn på Sahlgrenska, med utsikt mot vattentornet, som han haft som daglig vy från sin plats vid matbordet.
Affischnamn. Jag tror han sitter i sin himmel, tvinnar sitt skägg och är mycket nöjd med att en sista gång får vara affischnamn på Sävsjö Hembygdsförenings årsmöte 2011.
Inger Högberg