Bandyn och fotbollen i Sävsjö förr i tiden
Jag har blivit ombedd att berätta lite om hur jag kom i kontakt med idrotten i Sävsjö som ung skolgrabb och lite om dåtidens förutsättningar vad gäller planer och utrustning. Mitt intresse för idrott grundlades i unga år och fortfarande har jag ett idrottsintresse som omfattar de flesta idrotter. Allt började redan i unga år.
Efter skoldagens slut samlades ungdomarna på Sandsjövägen för att vandra ut till den så kallade Skräphögsplanen, strax ovanför dåtidens Boro-Hus, och där Sävsjö Trähus ligger i dag. Vi delades upp oss i två lag och efter matchen blev det straffskjutning på den duktiga målvakten Olle ”På Spången” Petersson.
I takt med att jag växte till mig började jag gå på Sävsjö FF:s träningar och fick chansen att spela med i någon träningsmatch. En annan yngling som också var med då var Svante Lindqvist. Han var en konditionsstark och ettrig spelare, som sedan spelade i många år för SFF. Efter bara något år blev det en brytning med SFF och vi ungdomar bildade ett nytt fotbollslag. BK Sture hette klubben som hade fotboll och bandy på programmet. En styrelse bildades och i den ingick bland andra Sven Engdahl, Karl-Erik Nilsén, Sven Livenborg och jag själv.
Första klubbmötet skulle hållas på Café Solbacken, mitt emot gamla polishuset på Storgatan. Mötet började lugnt, men ljudnivån steg och till slut blev vi utkörda. Men vi gav oss inte, utan fortsatte mötet utanför caféet under en gatlykta. Alla hade köpt någon sak som såldes på auktion. Detta för att få in lite pengar. Högsta budet blev 75 öre och mötet vars början till framtidens lag i Sävsjö. Tränare blev den så rätt nyinflyttade och fotbollsintresserade Stancel, förnamnet har jag glömt.
Föreningen blev inte långvarig, endast ett par år och de flesta ungdomarna började åter träna och spela för Sävsjö FF. Vår fotbollsarena var under BK Sture-tiden den så kallade Bottnaplanen, som fanns där senare mejeriet byggdes Detta var åren kring 1940. Planen fick vi göra i ordning själva. Jag växte till mig och även på den tiden krävdes träning. Två kvällar i veckan och match som regel på söndagarna. Det blev mycket fotboll.
Vi var sex bröder och två brorsöner som spelade fotboll och vid något tillfälle var vi fyra bröder samtidigt i Sävsjö FF:s A-lag. Var bara 13 år när jag spelade min första a-lagsmatch för SFF, så under åren fick jag tillfälle att spela med många olika spelare. De första åren fick jag spela i samma lag som mina idoler, som då var Stig ”Gahlin” Albrechtsson, Allan Brusberg, Erik Reneby och Ragnar Krafft för att nämna några.
Som ung grabb gick jag varje söndagseftermiddag till Cigarrmagasinet i Stadshotellbyggnaden. Jag ville veta hur det gått i olika matcher och stundtals kunde det vara trängsel för att se resultaten som hängdes ut i ett skyltfönster.
Med åren kom nya spelare på grund av generationsväxling. Arne Engdahl, Roland Söderström, Birger Strömqvist och Sune ”Purr” Lindqvist är några jag vill nämna.Arne var en fantastisk målvakt, en av SFF.s främsta spelare genom tiderna. Arne var lika duktig i bandymålet. Birger ”Bibbi” Strömqvist var den mest hårdskjutande SFF-spelaren jag spelat med och ”Purr” värvades till Husqvarna Södra där han hade stor framgång. För min del började karriären gå mot sitt slut. Skadorna gjorde sig påminda och jag kunde summera många härliga år med fullt av goda vänner och ständigt nya kamrater.
Överst från vänster: Erik Reneby, Ragnar ”Ragge” Krafft, Filip ”Pajen” Sjögren,”Biss” Olsson, Sten Beanth. Mitten från vänster: Erik ”Stoba” Stålgren, Kalle Rosell, Allan Brusberg. Nederst från vänster: Stig ”Gahlin” Albrektsson, Lennart ”Russel” Rosell, David Strömqvist. Sävsjö FF 1937.
Bandyn var en naturligt komplement till fotbollen. Mina första stapplande skär tog jag på ”rundnäsaskridskor” med remmar ute på bäcken vid Tällevad. Från bäcken var nästa steg att åka på Skrapstadsjön. Det var det stora ytor för både åkning och teknisk träning med klubba och boll. Klubborna var enkla. Man gick ut i skogen och försökte hitta en enbuske med en sväng så att det kunde bli en klubba. På Sävsjö Snickerifabrik fick man hjälp att såga till enebusken till en klubba. Det var annat än senare tiders klubbor.
All utrustning utom tröjorna fick man stå med själv. Nästa hemmaplan blev Mejensjögölen. Den frös tidigt och dit cyklade vi för träning och matcher. Vi klädde om i Gustavssons brygghus där det fanns några kyrkbänkar att sitta på. Det fanns inga fönster och det var dragit och så trångt att några fick byta om utomhus.
När det hade snöat fick vi skotta planen och det gjorde vi med hjälp av enkla skrapor som vi snickrat ihop. Var det mycket snö kom en bonde med häst och en 2-3 meter bred skrapa. Det fanns inget lyse, men vi tränade så gott det gick på kvällarna. Mest var det dock träning på lördagarna efter jobbet.
Det hände någon gång att isen som inte höll och bland annat ramlade vår målvakt Tage Stork i vattnet när han skulle åka och hämta en boll. Från åren på Mejensjögölen har jag många minnen och både roliga och dråpliga episoder.
Överst från vänster: Ingvar Gustavsson, Roland Söderström, tränare Åke Igesten, Tage Almqvist, Alvar Sandström, Siverst Lantz, Rolf Andersson, Lagledare Paul Andersson. Nederst från vänster: Nils-Olof Karlsson, Kjell-Arne Brusberg, Arne Engdahl, Sven-Olof Isaksson, Ingemar ”Titti” Olsson.
En ny epok inleddes när vi fick en landbana. Sturevallen spolades med hjälp av brandslangar och det gjordes många ideella insatser för att få upp bra is. På Sturevallen kom det även upp några lampor så att hjälpligt gick att träna. Sävsjö BK lyckades värva några duktiga spelare och på 60-talet blev SBK ett lag som nämndes med stor respekt. Nyförvärv som Bengt-Åke Gustavsson och Ingemar Andersson och egna ungdomar som Leif ”Löken” Rydén, Lars-Åke Nilsén, Kent Andersson, Karl-Johan Bloom och Sven-Olof Isaksson förde SBK till allsvenskt kval 1968 mot Värmbol från Katrineholm. Tre tuffa matcher där Värmbol vann den matchen, som spelades i Motala.
Efter att jag lagt av som spelare fortsatte jag som ungdomsledare i SBK och efterträdde Paul Andersson som lagledare för a-laget. Jag fick även ledaruppdrag inom Smålands Bandyförbund och samarbetade en hel del med Arne Argus, ordförande, och Bertil Jonsson, ungdomsansvarig. Många roliga minnen från bandyåren har jag med mig än i dag och jag vill även passa på att nämna den fantastiska supporterklubb som SBK hade under några år. De stöttade SBK ekonomiskt och ordnade bland annat danser i Hofgårdshallen och sålde lotter för att få in pengar.
Överst från vänster: Sven ”Tryckar´n” Fransson, Arne Engdahl, Håkan Svensson, Arnold ”Ase” Claesson, Nicke Bergström, Krister Andersson, Siwert Lantz, Enar Magnusson, Johan Bloom, lagledare Paul Andersson. Nederst från vänster: Sven-Olof Isaksson, Jan ”Habö” Johansson, Sune Ståhlgren, Bengt Moberg, K-E ”Kee” Svahn.
Tage Almqvist